Mina astrala resor
Jag lyssnade på Vivi Lindes samtal med Camilla Elfving angående astrala resor. Det inspirerade mig till att skriva lite om mina egna erfarenheter gällande detta.
Astralprojektion, även kallat astralresa, är ett tillstånd då man väljer att låta sitt medvetande tillfälligt lämna den fysiska kroppen. Detta upplevde och praktiserade jag flera gånger som barn, men även vid något tillfälle som vuxen.
Början
Jag var i 6 års ålder då detta hände första gångerna och det har satt djupa spår i mig. Dessa upplevelser har påverkat hela mitt väsen och hela min medvetenhet om vad och var vi är. Hur jag lyckades att ta mig ut ur min kropp kan jag inte exakt återberätta, men att det hände det vet jag.
Det som hände när jag var barn var att jag vid läggdags, i ett avslappnat tillstånd ”svävade” iväg ifrån min kropp. Jag kunde se hur min kropp låg i min säng, men jag hade absolut ingen önskan eller längtan tillbaka in i den. Istället svävade jag ut ur mitt rum och utanför vår lägenhet. Det var som om att jag svävade över och i ett ljussken. I detta hade jag med mig någon som jag idag tolkar var några av mina andliga vägledare. Jag kände mig fullkomligt trygg och omhändertagen.
Känslan jag hade var en enorm kärlek och en enorm frihetskänsla! En frihet i allt…allt var liksom möjligt. Jag var medveten om att jag inte befann mig i kroppen utan att jag svävade helt fritt. Samtidigt som jag hade den här känslan av frihet så var den kontrollerad av de ”väsen” som var med mig. Det var tydligt att detta var korta, upplysande resor men att jag skulle tillbaka. Det var som om att dom kärleksfullt guidade mig tillbaka till min kropp och försatte mig i ett sovande tillstånd.
Slutet
Dessa ”resor” tog sin ände när jag en gång på ett mer medvetet sätt bestämde mig för att lämna min vilande kropp för att sväva ut över gröningen och lekplatsen som fanns i vårt område. Jag lyckades med det och det var så roligt! De var ”wow”! Men…något förändrades för jag svävade liksom ut utan tillåtelse och i den här händelsen kände jag mig glad och upprymd men ändå mer ensam. Detta som jag gjorde var på någotvis inte helt ok och min förmåga att lämna min kropp tonades ut och ”min talang” att lämna min kropp försvann.
Ny början som vuxen
Som vuxen har jag vid ett tillfälle varit med om liknande upplevelse. Vid det tillfället befann jag mig i ett djupt avslappnat tillstånd och mitt innersta ”jag” lämnade min kropp. Jag tog mig till ett ställe där allt var fullkomligt. Allt var kärlek och allt var känslomässigt konstant. Det jag upplevde var en helhet, jag kände ingen separerad kärlek inför tex mina barn eller min övriga familj utan allt var ett. Allt hängde liksom samman. Mina barn fanns stundom i fokus men det var som om att jag inte älskade dom mer än någon annan. Jättesvårt att förklara. Att vi alla hör samman i djup kärlek, det fick jag bekräftat.
Platsen jag befann mig på var liknande den plats jag befann mig på som barn, men denna gång fanns det en läxa att lära som jag inte upplevde som barn. Läxan var just denna om den allomfattande kärleken, att jag inte är separerad utan att allt hänger samman. Som barn hade jag ingen önskan att komma tillbaka till min kropp utan jag blev liksom guidad in i den igen. Men som vuxen var det inga problem utan jag visste att jag har mer ”tid” i min kropp och att jag har fler åtagande att färdigställa. Sakta kom jag tillbaka igen.
Jag har en stark känsla av att jag kommer ha fler astrala resor framöver, mitt liv har förberett mig på det. Idag, nu, förstår jag på ett helt annat sätt vad mitt liv hitintills har förberett mig på….jag är här för att hjälpa, sprida ljus och sanning. Allt jag upplevt och gått igenom tidigare i mitt liv har jag en enorm nytta av i mitt ljusarbete.
Namaste,
Maria